Som barn tillbringade jag många kvällar i min fars optikaffär. Medan mina föräldrar jobbade långa timmar brukade jag leka teater med gamla vintageglasögon och skådespela olika karaktärer med de olika bågarna.

Jag trodde aldrig att jag själv skulle utbilda mig till optiker, men här står jag, med drygt tio år av kliniskt arbete och driver pappas gamla butik med anor från 1929. Tiden flyger verkligen förbi. När jag ser tillbaka antar jag att glasögon alltid har varit en del av mitt DNA.

En våreftermiddag i butiken när jag gick igenom några gamla lådor snubblade jag över de där gamla vintagebågarna som jag brukade leka med som barn. Fortfarande i bra skick! Den här gången såg jag på dem med andra ögon. Hantverket, byggkvalitén och det rena formspråket. Varför gör man inte glasögon på det här sättet längre? 

En gnista tändes och snart låg de första skisserna av vad som skulle bli Studio Wixe på ritbordet. En hyllning till hantverket.